LillaMarie

Måste ringa mamma och få lite medlidande. Det är hennes plikt att tycka synd om mig. Uppenbarligen inte vårdcentralens plikt i alla fall. Först fick jag skäll för att jag inte hade gjort något vårdval, och för att de inte hade några anteckningar på mig. Men hallå. Sist jag var på vårdcentralen på grund av sjukdom var jag 6 år, om ens det. Förlåååt mig då. Annars blir man ju klassad som SVBK. Är det bättre då? Va? Va? Va?

Sköterskan brydde ju sig sådääär mycket. Nu är jag ju inte riktigt döende än.. Men snart.

- Är du förkyld?
- Nej, inte direkt. inte mer än jag brukar vara vid den här tiden.
- Förkyld alltså. Kan du äta?
- Jo, lite. Men det gör förjävligt ont.
- Kan äta alltså.

Men hallå?! ONT ONT ONT ONT! Nej, men skit i det då. Inge halsfluss i alla fall. Vilket jag inte trodde heller. Men man kanske hade fått lite starkare grejer då åtminstone. Morfin, hitåt! Jag kanske ska be veterinären undesöka mig imorgon samtidigt som Mats. Vi ser snart lika ut.

Har ätit en Zyx nu. Värktablett för halsen. Jo tjena. Hjälpte inte ett skit! Och den första apotekstanten. Herrgud. På frågan om vilken halstablett som hjälper bäst säger hon att strepsils finns i flera olika smaker. BÄST. Inte GODAST! Det får smaka bajs bara det hjälper!