I'm a survivor...

Vi överlevde skivstång/spin. Det ni. Det hade ni inte förväntat er antar jag. I så fall hade ni högre förväntningar än vad jag hade :) Var roligt och högt tempo. Men det var väldigt skönt att Linda skjutsade mig till bussen sen. En stjärna i himlen till henne för det :) Perfekt tajming också. Behvöde inte ens vänta en sekund innan den kom :) Övervägde att ta hissen upp till lägenheten när jag kom hem. Så stumma var benen. Förresten. Det är de fortfarande.

Det är såå underbart att inte behöva träna själv. Allting går mycket lättare när man är två. Delad pina är hälften så jobbigt :) Det jobbigaste av allt är ju att faktiskt pallra sig iväg. Och har man lovat så har man. Då kan man ju inte banga ur hur som helst :) Superbra.

Kanske snart får plats i mina svarta jeans igen också.  Med lite tur :) De andra två paren har nämligen spruckit. Så annars måste jag köpa nya. Varken råd eller ork :) Träna mera alltså :)

Nu har jag i alla fall nattat farmen, så nu blir det lite macka och o'boy medan jag kikar på slutspurten av Efterlyst :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0