Jag måste ha slagit i huvudet.

Helt plötsligt funderar jag hyfsat allvarligt på att starta eget. Sitter och knåpar budget, kollar billigaste ställena att införskaffa grejer på. Och allt annat sånt där som man kanske bör ha koll på. Ja jisses. Vad hände med "Nej men jag ska jobba i 70 år, och sen kanske eventuellt möjligtvis starta eget när jag är 100..." Ja ni... Hon flög sin kos hon. Jävla svikare. Nej... Det här är nog ett fall för mamma tror jag. Mamma vet ju alltid bäst. Så har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.

På måndag blir det att shoppa skor eller något. Jag köpte en rosa skapelse till klänning. Den marängifierar mig, men trycker in brösten på ett okey sätt. Det gör nästan att jag ser normal ut. Som en människa som bara har en enda storlek på kroppen. Och inte 3 eller 4 som jag har egentligen. Varför blir man inte propotionerlig? Vad är det som går snett egentligen? Det börjar ju så bra när man är liten. Eller ja.. Let's face it. Jag var ju så tjock att jag inte kunde sitta. Men ändå. Jag lärde ju mig det med med tiden. Uppenbarligen :)

Nähä... Dags att beväpna sig med kliterrulle och sen försöka hinna med en buss. Om inte annat kanske man kan ta första bästa vindpust neröver. Vad hände med våren, frågar jag mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0