LillaMarie

Hela dagen har jag försökt intala mig själv att det inte är så sorligt att mina 5 veckor i Mora är över.
Herregud.
Bara en praktikplats liksom...

- Heeej dåå.
Inte gråta. Inte gråta. Inte gråta.
- . . .
*Buuuuääääähäääääää*

Ja jag är så sannerligen en gråtmild person. Måste vara något barndomstrauma :) Men va tusan... Planen kanske var att de skulle anställa mig av ren sympati. För att jag skulle sluta gråta. Typ som att man ger ledsna småbarn godis... Eller så är jag bara sentimental :)

Maxi hade inte extrapris på godis btw. Elakt. Men jag handlade där ändå. 3 Ben & Jerrys-glassar och typ 1 kilo godis. Fick en lååång blick av killen i kassan... Vaddå? Vi är faktiskt 3 personer till i det här huset. Av alla desa äter jag minst. Jag lovar. Jag köper, och de äter. Det är så det funkar. Jag är för långsam. Hinner liksom inte ens öppna godispåsen innan den är slut :) That's the truth!