LillaMarie

Jag har fortfarande obehagskänslor från morgonens telefonsamtal. Och L, jag hoppas du fattar att jag inte frågade för att jag var arg. Mer orolig. Lite senare kom jag på att det inte är första gången det här psykfallet ringer mig. För något år sedan ringde samma människa jättesent på kvällen och pratade in på telefonsvararen. Typ "Åhh, Marie. Kom hem. Jag saknar dig. Jag älskar dig" Lät gråtfärdig då också. Äckligt värre. Det är väl iofs ingen sensation att folk kan mitt namn, eller har mitt nummer. Allt finns ju på exempelvis Hitta. Men det är inget jag gillar. Eventuellt så ska jag köpa ett nytt kontantkort och ta bort mig från alla sånna skitsidor. Fröken Telefonfobi hatar psykfall.

Om 1½ timme förväntas jag infinna mig på en klassfest. Jag är noll partysugen. Inge sugen på varken öl, vin, fylla, eller bakfylla. Känns som om att jag inte vill ligga och kräla vid toaletten imorgon med anatomikompediet i högsta hugg. Hade tänkt att hitta en kjol idag. En grå kjol. Men eftersom jag inte ens är sugen på att festa, och definitivt inte tänker gå ut... Så kändes det som slöseri med pengar. Jeans och jympadojjor it is. Mål nummer ett är att orka duscha. Borde äta också. Men skippar nog det. Orkar inte.