Dags att ringa Kurtan, eller vad han nu hette.

På måndag får jag nog ta mig i kragen och ringa vårdcentralen. Kraxandet verkar aldrig ta slut. Är väl inne på fjärde veckan eller något nu. Jag längtar verkligen efter att träna. Jag kan ju träna nu också. Det är bara det att så fort det blir liiite jobbigt så får jag en slemmig hostattack. Ni kan tro att det var mysigt för alla andra när jag hade mitt aerobicpass och hostade i headsetet hela tiden. Fräscht att höra på i högtalare liksom :) Och Älsket har väl också tröttnat på att höra mig i tid och otid när han vill sova. Jag med för den delen. Lite drygt att gå upp och gräva efter Noskapin mitt i natten. Förmodligen är det inget livshotande, utan mer något som inte går att göra något åt. Typ luftvägsinfektion. Ta en slurk hostmedicin med morfin så känns det bättre för stunden. Så går det nog över någon gång. Eller så kanske det funkar med en alvedon och lite sömn. Eller en kram?

Nej... Jag skulle inte sitta här och beklaga mig. Jag skulle ge mig in en match mot dammråttorna. Sen tänker jag baka en kladdkaka och titta på Junior-schlagern. Jag fick erbjudande om att följa med på maskerad. Det hade varit roligt. Men 1. Jag har inget att klä ut mig til. 2. Jag har 59:- på mitt konto. 3. Jag har varit tillräckligt bakfull för ett lååångt tag fram över. 4. Älsk kollade skeptiskt på mig och frågade "Har du planer på att gå ut ikväll, eller?" 


Se upp nu alla dammisar. Here comes Mary och Snabeldraken!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0