Upp som en sol, och ner som en pannkaka.

Imorse kändes det som en bra dag. Var hyffsat pigg, och taggad för att träna. Halva uppvärmningen gick bra i alla fall. Sen började jag må sjukt illa. Gjorde klart uppvärmningen och 2½ övning. Sedan hade frukosten varit uppe och vänt allt för många gånger och jag kallsvettades mer och mer. Lika bra att ge upp. Funderade på om jag skulle gå 5½ km hem och kunna spy när jag ville, eller om jag skulle ta bussen hem och riskera att spy på den. 54:an vann till slut, men det var den längsta bussresan i mitt liv. Hade dock aldrig fixat att gå hem med frukosten åkandes fram och tillbaka i halsen.

Ja... En sak är då säker. Illamåendet beror inte på mensen. Det beror på de förbannade p-pillren. Har levt i ett nästan konstant illamående sen i våras när jag bytte. Vissa dagar lite värre än andra. Det här är en värre dag, men inte den värsta ändå. Nu ska jag sätta mig på Eniro och ragga barnmorskor. Om jag så ska behöva åka till Jokkmokk för att hitta något nytt så ska jag ha nytt. NU! Helst igår!

Kommentarer
Postat av: älsk

jag hoppas du får byta snarast!!

2007-08-27 @ 15:43:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0