LillaMarie

Jag vet fortfarande inte om jag är bakfull, hungrig eller bara allmänt illa mående? :) Det lär ju visa sig efter frukosten. Jag har i alla fall hunnit med att gå 2½ km samt jogga 2½ km. Ganska hurtigt, om jag får säga det själv :) Jag mötte en man med träningsoverall fyra gånger. Jag springer fortfarande åt hållet med alla uppförsbackar. Ingen annan vill nämligen springa åt det hållet och då slipper man bli omsprungen. Men i alla fall. Första gången vi möttes bara gick vi förbi varandra. Jag är ingen som kastar mig över främlingar.. Sepciellt inte främlingar på 45+. Andra gången hälsade han. Tredje gången frågade han om det gick bra att springa. Efter den gången tänkte jag på skoj Möts vi igen så bjuder han väl ut mig *höhö*. Det var banne mig inte långt ifrån
 
Mannen med träningsoverallen: "Hej, ska vi springa tillsammans istället
Jag: "Ehh, nej. Jag är snart klar."
Mannen med träningsoverallen: "Ja, jag med. Nästa gång kanske..?"

I don't think so.... Det måste vara de där mystiska "vibbarna" som jag sänder ut utan att jag vet om det. Det händer ju att folk tycker att de får "de signalerna" från mig, utan jag själv ens har sett personen. Men det är väl deras problem om de är så himla självgoda :)