Tanken som räknas har jag hört.

Det känns som att 100 kilo har försvunnit från mina stackars klena axlar sedan jag beslutade mig för att hur det än blir med massagen så gör jag inte provet förrän i höst eller nästa juni. Det kändes ännu skönare idag när Läraren stod och frågade en massa kluriga saker och hela klassen satt som frågetecken. "Det är precis så här det ska vara nu..." menar han. Jo tjena. Ehh... Sätesmuskeln... Är det den som fäster i nyckelbenet kanske? Ungefär där känns det som vi är :P

På tal om klena axlar så försökte jag gymma idag. Gjorde fem övningar innan jag gav upp och gömde mig på rumpdödaren i konditionsdelen istället. Det var kö till alla maskiner/redskap. Ungefär som om att en hungrig och aggressiv Marie orkar vara där i hundra år. Inte blir det bättre av att när jag precis har börjat träna de stackars klena axlarna kommer Biff a'la Lindström och spänner upp sig och frågar om jag är klar snart. Suck. Ja visst. Ta maskinen från mig bara. Jag kan dallra vidare. Blev ju lite träning i alla fall. Något är bättre än inget.

Nähä... Om man skulle ta och sova tidigt för en gångs skull kanske? 22 är sent numera... Illa. Nattugglan har blivit... Ja. Vad? Inte morgonmänniska i alla fall.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0